Bangkok för sjätte gången.

Det är helt klart finurligt uttänkt, att när den ena blir frisk
blir den andra sjuk.
Viruset hoppade över från Lina och satt sig på Per. Hos Per verkade
lilla Virus trivas bättre, ty han vägrade släppa taget.
Per fick feber, halsont och hosta. Egentligen hade vi tänkt ta oss till
Bangkok redan i måndags, dock var Per för krasslig för att flyttas ifrån
sängen.
Igår besökte vi därför doktorn. Det var en söt tant som tog emot oss på
Healthcentre. Hon tog fram sin gula, stora ficklampa och lyste Per i halsen
i två sekunder innan hon konstaterade att det var en infektion som satt
sig i halsen.
Per fick shoppa antibiotika och redan nu är han på god bättring.

Idag tog vi oss alltså till Bangkok och har precis checkat in på MyHouse-
Guesthouse.
Här har vi bott förr och knyter ytterligare ihop den där säcken.

Vi åker hem i
övermorgon!
Detta känns mycket märkligt, men oerhört roligt.

Koh Samet igen.

Bloggen har varit ur funktion de senaste dagarna.
Detta har inget med oss att göra, utan vi kan med 
gott  samvete skylla allt på blogg.se.
Vi vet att vi i förra inlägget lovade bilder från Koh Chang,
men fräcka som vi är skriver vi nu att ni får hålla er nyfikna
tills vi kommer hem!
Inte nog med att vi inte lägger upp dessa bilder, på detta
internetcafet spelade datorn oss ett spratt och vi kan inte
få in några bilder i detta inlägg heller.

Nu är vi på Koh Samet. Ni trogna bloggläsare vet att det
var där vi spenderade två veckor för ungefär ett halvår sedan,
då resan började. Vi är sådana som vill "knyta ihop säcken"
och här på Koh Samet har vi knytit som sjutton.
Vi bor dock inte på Naga, men tillbringar mycket tid där ändå
eftersom de har filmvisning varje kväll. Den Engelska Damen
på Nagas internetcafe kände igen oss och frågade vad vi gjort
sedan sist hon såg oss. Vi berättade att vi varit i Australien och
Nya Zeeland. Hon var stum i en sekund innan hon utbrast:
"Jag trodde ni var här för ungefär en vecka sedan!"
Vi hoppas att ni därhemma har saknat oss mer än så!

Den Engelska Damen har även ett gott öga för Per och sa
häromdagen: "Aaaaah, look at you darling.... so brown!".

Vi bor på grannanläggningen till Naga. På Tok's Little Hut.
Det är mycket mer prisvärt! Jättefin bungalow med både dusch
och toalett.

Vi har mestadels ägnat dagarna åt sol och bad. Även om vädret
inte tillät detta några dagar. Det var regn och rusk. Tack och lov har
vi i alla fall klarat oss från stormen i Burma.
Lina har tyvärr råkat ut för någon slags förkylning och även feber.
Detta leder till att hon nu är ännu hetare än vad hon någonsin varit.

Koh Chang


Sista tiden i Ciang Mai spenderades ungefär på samma vis som de
första dagarna.
Lina fyllde 21 och det firades med ännu ett Bio-besök.
Komiskt nog blev vi pga av de två biobesöken förkylda eftersom biosalen
var utrustad med AC. Sådana lyxting är vi inte vana vid.
Lina tackar massvis för alla grattis!

På marknaden den sista kvällen träffade Lina på en svensk kvinna som 
ställde frågan om Lina var norsk.
Lina blev chockad över frågan och svarade av någon märklig anledning
på hemsnickrad norska att "Nej, jeg er svensk".
Hela samtalet blev sedan lite mysko, då kvinnan påpekade att de kläder Lina
och hon stod och fingrade på påminde starkt om några märkeskläder.
Lina kan inget om märkeskläder.

Vi installerade oss på en skramlig nattbuss den tjugotredje som nådde Bangkok
vid sextiden på morgonen. Därifrån förflyttades vi oss smidigt mot en annan buss-
station. En femtimmarsfärd med buss mot hamnen, och sedan båt till Koh Chang!

Nu är vi alltså på Koh Chang där vi valde det boende som Per bodde på för två år sedan.
Boendet heter "Porn Bungalow" men har ingenting med porr att göra.
Däremot har de lätt den mysigaste restaurangen som vi besökt i Thailand.
Vårat boende är kanske inte världens lyxigaste, men ack så mysigt! Vi ska se till att ge
er en rejäl inblick i hur Koh Chang ser ut framöver.

Igår hände något märkligt. Världen är liten!
Igår var vi ute och traskade lite då en taxi for förbi oss. Plötsligt hörde vi att det var några
som ropade våra namn. Vi ignorerade det först, ty ingen känner väl oss?!
När vår blick klarnat såg vi till vår förvåning och glädje att det var Lenita, Ecke o Valle som
satt och vinkade åt oss. (75% av familjen Jansson/Björk som vi bodde hos i Sydney).
Det blev ett glatt återseende och lyckträffen var att de bokat in sig i grannanläggningen.
 

Chiang Mai

Våra ben värker som sjutton, men stopp o belägg..
.. Det är bäst att vi tar allting från början.

För några dagar sedan (tidräkning existerar knappt längre, alla dagar känns
som julafton) åkte vi från Ranong med en nattbuss mot Bangkok.
Guesthouseföreståndaren i Ranong sa till oss att värdinnan på nattbussen
inte kunde någon engelska, därför skulle vi bara hänga på som iglar då det blev
stopp vid en rastplats för att se till att även vi skulle få någon mat i magen.
Vi gjorde som vi blev tillsagda.
Då bussen stannade följde vi våra reskamrater hack i häl och fick precis som
de andra resenärerna äta gratismat. 

Vi var framme i Bangkok vid femtiden och tog då en ny buss mot Chiang Mai.
När det blev rastningsdags på denna turen gjorde vi precis som vid det
föregående stoppet. Vi hängde på våra medpassagerare mot en servering.
De flesta gick dock på toaletten så vi tog tillfället i akt att ställa oss längst fram
i matkön. 
Serveringspersonalen tittade på våran bussbiljett och sa att matkupongen
saknades. Vi såg undrande ut. Personalen orkade inte med något krångel
med tröga svenskar så de gav oss lite gratisris med tillbehör.
Det var i detta läget som vi märkte att ingen av våra medpassagerare åt. 
Ingen hade matbiljett. Inte dom, inte vi. Det gick upp för oss att vi hade
snikat åt oss maten. Men vaddå? Man ska vara lite om sig och kring sig!

Trots våran fräckhet kom vi fram helskinnade till Chiang Mai, staden i norra
Thailand (som inte är ett dugg kall på nätterna). Vi går som i en bastu hela
dagarna. Här är det varmare än vad det någonsin varit, men trots att vi svettas
mer än vad vi gjorde i pubertetsåldern så går det fint.
Vi börjar antagligen bli vana med värmen.

Här i Chiang Mai installerade vi oss på "Grace Guesthouse", där de serverar
både indisk o thailändsk mat. Per fyller sin mage med det alldeles speciella
kaffet framställt av det alldeles speciella folket i de närliggande bergsbyarna.

Vi har vandrat som sjutton gata upp och gata ner. På kvällarna fylls gatorna
med marknadsstånd och vi kan inte låta bli att titta, klämma och köpa.
Vi har båda två blivit enormt skickliga på att pruta. Nuförtiden ingår prutningen
i vår vardag så till den milda grad att vi är rädda för att glömma bort oss då vi
kommer hem och ska handla på ICA.
Ikväll utforskade vi söndagsmarknaden som sträckte sig flera kilometer åt
flera håll. Våra ben värker som sjutton.
Tidigare idag lyxade vi med bio för 90 baht / biljett (18 kronor).
Vi såg "Vantage Point" och den var definitivt inte värd en krona mer.



En parantes för er som orkar:
I Ranong köpte Per sitt femte par solglasögon. Dessa var jättefina.
Lina köpte också ett par. Dessa fick Per låna då han glömde sitt femte par glasögon
i en taxi mellan buss-stationerna i Bangkok. Ingen av oss blev förvånade över förlusten.
Nu har Per inhandlat sina sjätte och förhoppningsvis sista par solglasögon.
Håll tummarna!  

Ranong & Burma.

I söndags var det dags för våran åttatimmars-tur från Koh Samui

till Ranong.
På något vis lyckas dock alltid thailändarna förlänga

restiden ytterligare så vi var framme i Ranong efter elva timmar med

båt, buss o minibuss.

Som grädden på moset firades även det thailändska nyåret just på

våran förflyttningsdag, detta ledde till att vi fick finna oss i att bli

genomblöta i  och med att de firar med ett hejdundrans vattenkrig.

Alla deltar, oavsett om man vill eller ej.


Framme i Ranong gick vi in på första bästa Guesthouse, Kiwi.

När vi steg in genom dörrarna jublade personalen och log välkomnande

mot oss. En av damerna kramade om oss. Vi kände oss grymt välkomna!

I Ranong märkte vi snart att vi i princip var de enda turisterna, detta trivs

vi med. Ranong känns som "Thailand på riktigt".

Gårdagen fördrev vi med att gå på en marknad och ta oss en trip till några

heta källor. Källorna var uppenbarligen inte av de svalkande slaget så vi

undvek att bada. Vattnet var oboy-färgat men barnen badade glatt.

 

Idag tog vi oss en rekordsnabb trip till Burma. Anledningen var att få

ett nytt visum, så att vi kan stanna i Thailand trettio dagar till.

I Burma skulle man överlämna tio US-dollar och detta fixade Guesthouse-

föreståndaren åt oss. Vi fick en helt ovikt, alldeles platt sedel, som ny.

Om inte sedeln skulle vara alldeles fräsch och krispig skulle inte vakterna

i Burma ta emot den förklarade föreståndaren.

Vi fick frakta sedeln i en bok så att den absolut inte skulle vikas.

Adam från England skulle göra samma visumstrip som vi, han skrämde upp

oss med orden: "Trevligt med sällskap, hoppas att ni har rika föräldrar när

Burma tar oss som gisslan". Vi log lite smått.
   


Väl framme med den lilla båten i Burma föreställde vi oss att en militärtrupp

skulle ta emot oss, rata våra dollar och sätta munkavle på oss.

Det var nästan med besvikelse vi konstaterade att inte en enda militär syntes

till.

Tre snälla gubbar tog emot oss. Kikade på vårat pass och skickade oss tillbaka

till Thailand med trettio dagar mer att spendera. Tack så mycket.


Koh Samui.

Koh Samui beskrivs i Lonely Planet som "en vacker kvinna men med
alldeles for mycket smink".
Vi har fått tag i ett fint boende här på Lamai bay, något som vi verkar ha
blivit experter på.
Igårkväll gick vi runt och kikade på all shopping, det vimlar av marknadsstånd
på gatorna. Vi är dock sådana som nojer oss med att titta och klämma,
spenderar pengar gor vi for tillfället endast på boende, mat och solkräm.
Vi borjar fatta poängen med Lonely Planets beskrivning. Man ser inte själva
landskapet och bebyggelsen for alla souvenirprylar.
Vi trivs trots detta riktigt bra och strosar mest kring på måfå denna dag.
Solen är självklart riktigt svettframkallande men vi känner oss lite for rastlosa
for stranden. Idag blir det istället tid for pyssel och babbel.

Nu har Per haft sonder de fjärde solglasogonen på resan.
Det är ett mysterium hur han lyckas knäcka de på mitten hur forsiktig han än
är. Låna därfor aldrig ut solglasogon till Per.
Nu har det gått så långt att han sneglar på Linas och verkar vilja att de ska
bli trasiga av ren avundsjuka, ty dessa har hon haft hela resan utan en enda
skråma.


Koh Pha Ngan.

Av det som vi har sett av ön Koh Pha Ngan kan vi konstatera att
den inte fallit oss helt i smaken.
Ön är skräpig!
Vi har nu tagit oss till västra sidan av ön, som inte på något vis är
renare men vi har ett utomordentligt fint boende och stranden som
ligger intill är riktigt mysig och folktom.

Den femte april firade vi Pers födelsedag med mycket och god mat.
Våra dagar här på Koh Pha Ngan har varit riktigt lugna o avkopplande.
Vi läser mestadels hela dagarna och håller till i någon av alla
hängmattor.
Varje dag tar vi oss också en tio minuters promenix till Seven Eleven,
mest för att de har AC där inne men också för att lyxa med en glass
eller islatte.
   
Vårat underbara boende.

Eftersom boendet (som vi endast betalar 20 kronor var per natt för)
har charmat oss rejält så har vi absolut inte haft någon brådska härifrån.
Vi ger oss inte ut på nya äventyr förän den tionde.
Per tackar masvis för alla Grattis
som på ett eller annat sätt nått oss.


21-åringen lyxar!

Första april.

Eftersom det finns runt tio tatueringsställen här på Koh
Tao så har vi båda nu tatuerat oss.
  Per valde att placera
två söta delfiner på skinkan medan Lina var något djärvare
och tatuerade morrhår på kinderna. Bilder kommer senare.

Vi är alltså fortfarande kvar på ön Koh Tao, eftersom själva 
mottot på denna resa är "ingen brådska". De två veckor som
Marianne o Anders var i Thailand gick i rasande fart. 
I skrivande stund är de i luften på väg till Sverige.
Bröderna Eriksson spenderade tre dagar till att utforska havets
alla hemligheter. Dykningen gick kanonbra, men eftersom det
var två år sedan de dök sist tyckte de att en uppfriskarkurs var
på sin plats. 
Det visade sig att Koh Taos vatten innehöll mycket fina koraller
och fiskar. Ett dyk skiljde sig dock från de andra, då bröderna
valde att vara med i städningen av bottnen den dagen då Koh Tao
hade sin "Cleanup-festival".
   

Festivalen visade sig vara ett riktigt festligt tillhåll på lördagskvällen
med ett riktigt bra band från norra Thailand.
Anders stod också för mycket av underhållningen. Han köpte en
Bucket (en liten hink med hälften thai-rom och hälften red bull blandat)
denna bjöd han frikostigt på men av någon märklig anledning verkade
det som att rommen endast hamnade i Anders mage, 
medan vi fick red bull-en.
  

Imorgon far vi vidare mot grann-ön Koh Pha Ngan som endast ligger en

och en halv timme härifrån med båt. Vi antar att vädret är lika kanonbra
och hett där som här.
Nu ska vi gå o köpa ananas för 6 kronor!
   
 
   


Koh Tao (Ko Toa)

Rena handdukar är roligt!


Egentligen lockar inte internet så mycket i denna värme
men ni måste ju få veta vad som sker på våran resa!
Vi kom till thailands nya flygplats och kände oss ganska hemma
då vi ju varit där två gånger tidigare på resan.
Flygresan mellan Nya Zealand o Thailand gick kanonbra tack vare
att vi blev försedda med varsin teveskärm.
Valet av filmer var också vårat så vi såg bland annat Juno, Djungelboken
och en Spice Girls-dokumentär.
Filmen Juno rekommenderas!

Första natten spenderade vi i ett varmt bangkok i ett rum för 25 kronor var.
Natten därefter satt vi på en nattbuss som tog oss till Krabi och vidare ut till
Railay där vi träffade Anders o Marianne.
Railay var helt klart ett vackert ställe där vi tog oss en båttur mellan lite öar
och bland "akvariefiskar".
Det märktes dock att Railay var ett riktigt turistmål och vi två spräckte budgeten
rejält med tanke på de höga priserna (höga priser med tanke på att vi är
i thailand alltså).
Nu har vi istället tagit oss ut till ön Koh Tao där vi trivs mycket bättre. Här äter vi
middag för 12 kronor, solar o badar och trippar runt bland alla små butiker.
Biffen o Bröderna delar på en bungalow och Marianne har en egen i skuggan
av en bouganvilleabuske.
Idag ägnar vi två oss åt läsning och allmänt slappande på stranden medan
Anders o Marianne är ute på ännu en båttur.

Tjejsnack. Biffen och Bröderna poserar. Båttur med långsvansbåt.


Då vi lämnade Nya Zealand fick vi ju även väga in våra väskor, när vi lämnade Sverige
den 22 November 2007 vägde Linas väska tolv kilo medan Pers vägde elva.
Nu väger Linas arton kilo och Pers sjutton. Detta är galet och förutom att vi köpt
tre tandkrämstuber var från Nya Zealand (MUMS FÖR "SMOKERS"!) kan vi inte
riktigt förstå vad det är som väger så mycket.
Anders o Marianne ska få göra en hjälteinstats och ta hem några kilon åt oss.

Det är VARMT i Thailand!


16 mars

image151Nu sitter vi återigen på Hotell Formel1 i Auckland, där Nya Zealands-

vistelsen startade for 51 dagar sedan.

De sista dagarna med hyrbilen spenderade vi på nordöns västra halva och

inåt mitten av landet. Vi kunde inte motstå att ta vägen med namnet: "Forgotten World Highway".

Detta är en av de finaste vägar vi tagit i Nya Zealand. Vi såg knappt en

ända människa, men däremot kossor, getter, får, kalkoner, grisar, örnar

och hästar.


Vi har lärt oss att vara mycket uppmärksamma då vi farit kring med bilen,

ty trots att djurens betesmarker är enorma så är de duktiga på att finna hål

i staketet och ta sig ut på egna vandringar. Gräset kan ju möjligtvis vara

grönare på andra sidan?



"Forgotten World Highway" var alltså, klent beskrivet: Alldeles sagolikt!

Där övernattade vi i en halvt öde bygd och njöt av sommarens alla dofter

och ljumma vindar. Nordön verkar ha ett något varmare klimat än den

bergiga sydön.

Några dagar innan hyrbilens inlämningsdatum tog vi en spontanare till Cambridge

och Matamata. Vi hade redan passerat dessa platser då vi insåg att vi inte alls

hade bråttom och beslöt oss för att vända om. I Cambridge låg vi mestadels på en

sarong i en jättemysig park och proppade i oss onyttigheter.


 


Igår lämnade vi in hyrbilen och var lite pirriga ifall personalen skulle ha något

att klaga på. I och för sig var vi riktigt noggrana i slutet med att hålla bilen så

ren som möjligt. Babyservetter är inte bara bra för mänsklig renhet.

Men att en fågel hade andra tankar kunde vi inte riktigt styra.

Lina blev mäkta förvånad då hon såg att det satt en fågel inne på ratten då vi hade

dörrarna öppna under en av våra "vädringsperioder".

Fågeln blev både förvånad och rädd av att bli överraskad av Lina och sket därför

lite här och där. Den hittade tack o lov ut ganska fort.

Personalen på återlämningskontoret såg till vår fröjd varken fågelskit eller något

annat att klaga på.


Så nu sitter vi här, alldeles galet nöjda över våran NZ-trip. 731.5 mil har vi åkt

genom detta gröna land och vi är totalt nöjda med vad vi sett och inte sett.

Det har varit åtta fantastiska veckor! Imorgon väntar ett tolvtimmarsflyg till Bangkok.

 


Syd

     

Vi har inte varit vid internet pa lange, utan snarare i vildmarken.
Sedan sist har vi akt en alldeles massa mil, vi har sett mycket av sydon
och ar nu tillbaka pa Nordon igen.
Nere i syd fanns det mycket fint att upptacka. Vi kikade pa snokladda berg,
glaciarer och stora skogar.
En hel del regn forfoljde oss, och en hel del bocker har blivit lasta.
 
     
Vi bestamde oss for att aka till Milford Sound som beskrevs som en otroligt vacker
plats. Detta var sant.
Stora berg som hojde sig ovan vattenytan men tyvarr ocksa tusen busslaster med
turister som skyfflade in sig i rundturs-batarna. Vi bestamde oss darfor ganska
direkt for att inte aka nagon bat utan tog oss istallet en rejal fika och vandrade sedan
runt i landskapet.


Mt Cook
, som ar Nya Zealans hogsta berg tog vi oss ocksa en tur till.
Dar vrakte regnet ner i tva dagar och vi nojde oss med en tretimmarsvandring.

Ackack. Nu tanker ni "Stackars barn!" Men det ar inte ett DUGG synd om oss.
Ty det har varit massa vackert vader ocksa! Naturen runt Queenstown var helt magisk
och den Nya Zealandska fageln Kea har vi fatt se pa nara hall.


Nu till nagot otroligt otackt!
Igar kvall da vi agnade oss at varan tandborstning horde vi ett grymtande ljud fran den morka
busken intill. I nagra sekunder stod vi helt tysta och stela tills Lina viskade:
"Det kanske finns vildsvin i Nya Zealand, ska vi springa in!?"
Per gav ifran sig ett pipande late och sedan sprang vi som galningar mot Verner.
Och OJ vad man springer da det kanns som att King Kongs kusin ar en i hasorna!
Lina skot upp skjutdorren och hann in med halva kroppen innan dorren gled igen, det
andra benet slog hon darfor med all sin kraft in i dorren. Per kom till undsattning och
med andan i halsen stangde vi om oss och kande oss trygga i bilen.
Val inne i sakerhet borjade en nagot lustig konversation.

L: Vi gar inte ut igen va?
P: Nej, aldrig! .. Men du behovde val kissa?
L: Jo, men jag tankte att vi gor det i diskhon.
P: Va?! Kommer aldrig pa fraga att vi kissar i diskhon!!!!
L: Men vad gor man inte da det star vildsvin for dorren?!
Hur som helst sa fick Per sin vilja igenom, vi flyttade bilen till ett annat stalle och kissade
ute i det fria (med helljuset tant!)
I efterhand ar vi inte sa sakra pa att det var ett vildsvin, mojligtvis kunde det ju ha varit en
Possum?!
Possum ar ett Nya Zealandskt djur som man ofta ser overkort pa vagen. Befolkningen hatar
possums for att de ar sa glupska och forstor traden. Djuret ar i storlek med en katt, och ser
lite ut som en korsning mellan bjorn o ratta.   



     vi ser mest ut som apor.


Rimma o Simma

I behaglig fart med Verner, vi kör bland gröna kullar
Mat har vi gott om, så därför Pelle sullar.
 

Äpplen i massor! Frukterna i NZ är fina
men shysstast meloner har nog ändå Lina
 

Vi babblar i ett tills vi tappar tråden
djuren har enorma betesområden
Får och kossor i all ära
men det är i varandra som vi är kära
Varje dag är den bästa
då vi somnar längtar vi till nästa
På övre sydön har vi det toppen
varmt om fötter, varmt om knoppen

I Picton och Nelson stannade vi fort
vidare till Abel Tasman Park för att få nånting gjort
Vandringar längs havet, ja oj vad vi rände!
och se så mycket fett vi brände!


Sol och bad hann vi med på dagen
favoritglassen "Big Bikkie" slank ner i magen
 

Vi spelar nuförtin väldigt mycket kort
tiden den går jättefort
Halva restiden har nu försvunnit
men mycket har vi sett och hunnit
I Takaka stannade vi en natt
där bor hippiesar med hatt
Nästa stopp blev högre upp
man skulle inte ens ha hittat oss med lupp
Ty där bodde vi i ödemark
toaletten fick bli bland löv och bark
Myggen hittade dock givietvis dit
det blev mycket stick och mycket bit
Vi fann en alldeles egen strand
där vi gömde oss och höll varann i hand
Verner blev ställd i ett buskage
vad gör man inte då man saknar garage?
 

Dagen därpå skulle bär plockas
ja, vem skulle inte av björnbär lockas?
Vi fann de bland taggar och snår
tur att Pers långa armar når
Mot slutet lärde vi oss riktigt fina plockartrix
mums vad bra de passade till vår pannkaksmix!
 

Nu far Verner vidare neråt västkusten
och vi två tappar aldrig reslusten

Vi avslutar inlägget med kramar, tjo och tjim
kommentarer önskas, det är inget tvång med rim.

lortungarna uppdaterar.



Eftersom vi inte uppdaterar bloggen sa ofta nufortiden tycker vi att det inte ar mer an ratt
att ni far ett riktigt langt inlagg att bita i denna gang.

Denna underbara tisdag tankte vi bjuda er pa en guidad tur i var Verner med bilder och allt.
Dock fungerade inte inlaggningen av bilder idag, sa hall koll pa detta inlagg sa dyker bilderna
upp i det sa smaningom.

Vi har kommit fram till att varan Verner paminner lite om husvagnen som
Kalle, Musse och Langben bor i pa julafton. Dock ska tillaggas att Per kor
betydligt battre an Langben.
Det vi drar paraleller emellan ar att vi snabbt som ogat kan omvandla var
sang till matbord. Detta brukar i och for sig nastan ske utan Linas vetskap, da det
ar hon som behover den dar extra stunden pa morgonen att morna pa sig. 
Per klarar pa nagot mirakulost vis anda omvandla madrassen som Lina trynar
pa till ett inbjudande frukostbord.

  
 
Vi har ocksa kommit fram till att det ar insidan som raknas aven vad galler campervans.
Tombraider ar inte direkt fy skam langre sedan vi sett massor av andra av Wickeds bilar.
De flesta motiven anspelar pa sex och snuskigheter som vi sjalvklart inte vill beblanda
oss med.

  

Sedan vi avslutade vart senaste inlagg har pa bloggen hade vi ingen aning om vart vi skulle.
Slutligen hamnade vi mitt i en blasig och isigt kall fjallby mitt i landet. Detta var lite av en miss
i planeringen. Nar vi kom fram funderade vi med pannan i djupa veck varfor vi haft sa brattom
till denna plats. Tanken var att ta en sjutimmarsvandring langs kratrar och vulkaner, men detta
kande vi oss inte riktigt mogna for i detta skede av resan.
Vi somnade denna natt med tjockt tacke och filt och bannade oss over kalla Nya Zealand.
Morgonen darpa tog vi nya krafter och tankte att den dar vandringen skulle vi minsann ta tag
i i alla fall. Men just denna dag som vi vaknat upp till agnade vi oss at att besoka inspelningsplatser
till Sagan om Ringen. Vi besokte svarta och spoklika Mordor. Stora klippor och ack sa mysigt att
strova omkring pa denna plats.
Vi besokte ocksa ett vattenfall dar Gollum fiskade i De Tva Tornen. 
Dagen forflot annars med fika pa det halvtrevliga Fergussons cafe.
Varfor det var halvtrevligt aterkommer vi till. 

  

Dag 2 i den numera inte lika kalla byn Whakapapa var det dags for vulkanvandringen. Denna
klarade vi pa beundransvarda sex timmar. Jattehaftig! Kandes lite som att vi lika garna kunde
ha varit pa manen dar bland alla kratrar och det karga landskapet.

 

Dag 3 i Whakapapa, som nu blivit utomordentligt mysigt och med behagligare klimat borjade
vi med ytterliggare en fika pa Fergussons. 
Lina som inte vill snoa in sig pa nagot tog istallet for den annars traditionella brownien istallet
en stor chokladkaka. Da vi slagit oss ner vid varat bord upptackte Lina de vita tussarna pa sin
kaka.. Inte vill man ju vara besvarlig, sa Lina tog sig en tugga. MOGLIG! Darav forklaringen till
att Fergussons var halvtrevligt. Vi bytte in den mot en brownie istallet. Brownie kan man lita pa.


Fiskebyn Ngawi stod harnast pa planeringen som egentligen inte existerar. 
Vi tar dagen som den kommer, men nu har vi i alla fall en liten rutt i bakhuvudet som vi foljer lite sisadar.  
I Ngawi sag vi inte manga manniskor, en kvall da vi promenerade i morkret traffade vi dock 
pa sju ulliga far som var ute o traskade. I Ngawi hamnade vi i en riktig pyssel-stamning och satt
mest och trixade med vart skapande. Vi besokte i och for sig ett naturreservat dar de spelat in scener
till Ringenfilmerna. Putangirua Pinnacles. 
Per var alldeles till sig och sprang in i varenda vra i bergsvaggarna.
"Tank att Peter Jacksson och hela teamet har varit just har!"  Vi tog ocksa en trip till fyren och vandrade 
de 251 trappstegen upp till den. Snabbt ner igen for att studera alla de feta salarna som lag och
solade sig i stora klungor langs stranden.

 

Nu ar vi i Wellington, en riktigt mysig liten stor stad.
Har har vi stallt Verner pa ett riktigt sakert stalle, namligen pa en hostelparkering. 
Antligen kan vi darfor duscha! Detta har vi inte gjort pa x antal dagar. (En ekvation vi hoppas att ni aldrig
kan lista ut).

Det ska ocksa namnas att vi ar KARARE AN NANSIN!  

Berg o rykande källor.

Lars, Lars, Lars spelas i våran bil och vi far runt
på kringelkrokiga vägar bland får, kossor och finfint landskap.

Sedan sist har vi bestigit berget Pinacles som är 759 meter högt.
Det var en jättebra vandringsled ända upp till toppen och det blev
en riktig dagstur. Uppe på toppen stötte vi på en bergsget. Vit som snö.
Vi har också besökt ett område med massor av rykande källor och
spännande saker. Det var lätt värt att besöka, men det luktade ägg överallt
av dessa pysande saker. Till sist kunde vi inte tänka på annat än
äggmackor med majonäs.

Igår öppnade sig himlen och ett riktigt regnväder rasade ner.
Vi som just lagat klart maten på vårat gaskök omvandlade snabbt den
stora sovsalen i Verner till vardagsrum istället. Där kunde vi sitta tryggt
och förundras över allt regn och alla de blixtar som lyste upp kvällshimlen.

Nu har vi stannat till i lilla staden Taupo men ska sedan fortsätta färden
neråt mot slutet av nordön. Idag blåser det isiga vindar, så nu är även
jackan en icke onödig sak i packningen!

Bilder kommer förhoppningsvis nästa inlägg.
Det enda som är svårt med att leva i en campervan är nämligen att vi
inte kan ladda alla våra häftiga elektronikprylar. Men ack så härligt vi lever!

VI LEVER!!

Det var med likgiltiga blickar som vi konstaterade att motivet
på våran campervan var Tomb Raider.
Varken bra eller dåligt tyckte vi, det kunde ha varit värre och det
kunde defintivt varit bättre. Nu har vi hunnit bekanta oss rejält med
våran campervan som vi kallar Verner.
"Vi ska värna om vår van Verner, för han är vår vän". Detta är mottot!

Då vi fått Verner inhandlade vi mat och andra nödvändigheter och
sedan styrde vi kosan uppåt landet. Gröna kullar, masvis med får
och vida stränder fångade våra fascinerade blickar. Nya Zealand
är helt klart fantastiskt! Vilket landskap!
Man är beredd på att möta en hobbit bland de gröna kullarna
och King Kong i de djupa skogarna. Det är magiskt!

Vi åkte längs östkusten uppåt till Cape Reinga (den nordligaste punkten
som man kan åka till med bil). Cape Reinga ansåg vi var ett måste att
se, så det fick bli en omväg på 20 mil. Detta är nog dock inget vi rekommenderar
till andra. Visst, det var vackert, mäktigt och kanske alldeles alldeles underbart
på sitt sätt med fyren längst ut på udden och haven som möts.
Men ändock! Vi blev inte stumma av beundran. Nya Zealand har så mycket
fint ändå utan att man behöver leta efter det.
Sedan åkte vi ner längs västkusten och nu är färden neråt resten av landet
påbörjad. Just nu är vi i Thames, och planerna för idag är oklara.

Vi bor självklart i camperverner varje natt. Han parkerar sig snällt på fina
gratiscampingar och rastplatser. Det är en oerhörd frihet att ha egen bil
och Per klarar vänstertrafiken fint. Lina är duktig kartläsare men ännu
bättre mp3-dj.

Vi lär beklaga att bloggen antagligen inte kommer uppdateras jätteofta
nu när vi lever vildmarksliv. Hoppas ni fortsätter vara oss trogna ändå!
Och ha tålamod, bilder ska komma då Linas kamera är laddad och Pers
minneskort slutar krångla.


RSS 2.0